Så avslutades den första partiledardebatten en debatt som egentligen inte var själva debatten. Varför regeringspartierna ens var där kan man undra. Den debatt som är intressant är ju den som sker på vår planhalva.

Tyvärr fick ju delar av arbetarrörelsen hicka när Mona förklarade att hon inte ville samarbeta med vänstern. Själv undrar jag varför, vänstern har flertalet gånger gjort klart att de egentligen inte heller vill samarbeta. Så om de inte känner för att samarbeta, jag men då finns det väll inget skäl i världen till varför vi ska tvinga dem? Allt för många inom partiet tycker att vänstern är ett bättre parti, eller i alla fall mer pålitligt. Det senare är så klart inte så konstigt. Vänster kan ju knappast göra upp med någon annan i riksdagen än just Socialdemokraterna så självklart är de ”pålitliga”. Jobbigare är det ju med partier som faktiskt försöker få sin politik igenom och därför kan tänka sig att göra upp med ”fienden”.

Själv säger jag, fackpampar och partivänner VÄX UPP!

Miljöpartiet försöker få sin politik igenom och gör då upp med de som kan få denna politik att bli verklighet. Vi gör ju lika dant. Så detta gör dem ju knappast opålitliga de gör dem smarta. Nu är de ”gifta” med oss, så då är de kopplade och kan inte springa lösa.

Och vänstern? Tja när vänstern inser att en förståndig budgetpolitik är något som svenska folket kräver så kan vi väll se om vi ska ta med dem också. Till dess räcker det med miljöpartiet.